Korad SE UCH LP 1 LP 2 SÖH 2 Twinbox Sweet Cinderella
2000-07-29 - 2008-12-01
Till och om SIRI, den bästa vännen av alla förvirrat skrivet, olika dagar och egentligen mest för min egen del, för att allt alltid ska finnas kvar
En Stjärna har slocknat!
Jag har aldrig riktigt förstått att man har behov av att skriva av sig, men just nu känns det som ända sättet att stå ut......Tårarna tycks aldrig ta slut.....Glöm inte att pussa på era älsklingar......ni vet aldrig hur snabbt de kan slitas från er
TACK för alla mail, SMS och samtal.
Många vet hur speciell Siri var för mig. Vilken älskvärd personlighet hon var, charmig, go, glad, fin, fantastisk, vacker, imponerande och ja, helt enkelt, HELT UNDERBAR.
En underbar hund att få lära sig på. Det är få förunnat!
Annika säger: - Underbar in i det sista, man kunde inte kunde låta bli att tycka om henne.....
Mildred säger att du, fina, fina Siri, lever vidare i våra hjärtan och genom dina barn och barnbarn. Och så är det säkert.
Karin säger att hon märkte redan när du var valp att jag älskade dig högt. Så var det
Åke hälsar att du var en PÄRLA........
Jag är så glad att jag har Snäckan och även Tira. Även om ingen av dem kan ersätta henne! Och Ellen, hennes mamma, mest av alla, utan henne..... ingen SIRI!
Alla har någon hund som varit extra speciell. Kanske inte alltid den första
Ingrid har Oskar, Erica har Hausse, Nina kommer att ha Tischa... SIRI är min ......
Många undrar var som hände och hur det kunde hända......
Siri var inte sjuk sjuk. Hon började löpa 4 månader för tidigt och när hon väl börjat så slutade hon inte. Efter en månad behandlades hon med antibiotika, då avtog blödningarna, men upphörde inte helt. Sen var vi på ultraljud efter ytterligare 4 veckor. Då sa veterinären att hon fortfarande var i höglöp och att hon hade ägg som inte fallit av och rekommenderade avvakta en månad till. Hon löpte alltså i 3 månader. Sen beslöt vi att kastrera. Operationen gick bra men veterinären berättade att hon blött mycket på ett spec ställe. (Kanske var det där som det sen fortsatte blöda ????) Hon repade sig efter operationen och var pigg, glad och sugen på att hitta på saker. Inga tecken på att allt inte var som det skulle.
I lördags morse var hon slö, ingen glimt i ögonen och likblek i munnen. Ilfart till Hässleholm där man satte dropp och sa kör snabbt till Helsingborg bara där kan hon få blod. Det var nog först nu jag insåg hur illa det var ställt med henne.
När vi kom till Helsingborg var det stor pådrag. Blodprover, röntgen och sen ultraljud. Först tyckte man värdena var ganska OK och det syntes inget på röntgen. Efter 2 timmar var hon sämre och vi bestämde oss för att operera. Då såg man att hon förmodligen blött under flera dagar. Hon var då så dålig att veterinären ville avbryta operationen men jag envisades med att de skulle försöka. Hon sa att jag skulle samla mig och tänka till och sen skulle hon ringa upp om fem minuter. Efter en kort stund ringde veterinären igen och sa att Siri var stabilare i värdena och att de fortsatte operationen. Hela helgen har hennes tillstånd varit som en berg och dalbana från mkt kritiskt och sen har värdena blivit bättre för att snabbt bli sämre igen. I måndags morse konstaterade man att hon blödde igen...... Oddsen att en andra OP skulle lyckas var mycket sämre än den första, därför blev älsklingen tvungen att få avsluta sin kamp. Jag var nere hos henne på söndagskvällen under 2 timmar och då tyckte jag själv att hon var mkt piggare i blicken och det kändes så hoppfullt när jag åkte hem. När telefonen ringde på måndags morgon ville jag inte svara. Jag visste att det var veterinären och de ringer bara om det är illa......
Det som hände Siri ÄR VÄLDIGT ovanligt. Visst kan det hända att det blöder men då brukar det blöda utåt inte inåt som på henne, allt enligt veterinär. Man tror att det kanske var något hos Siri som gjorde att blödningen inte stoppade som det brukar. Kanske var det just för att hon fortfarande var i löp
Till Siri, för att du alltid ska finnas med mig......
Dina sista 10 dagar här hemma var du konvalescent och skulle bara precis koppelrastas.........Idag när jag gick där på dagisgården slog det mig att dina sista tokskutt och piruetter gjorde du där ute på ängen innan du skulle till veterinären på tisdagen den 18 . Du tyckte det var toppen att det bara var du och jag......då måste det ju vara något kul på gång!
Här inne bland gungorna på dagis grävde jag ner bollar som du fick ägna dig åt att gräva upp medan jag puttade fart på barnen när du var liten valp
Det slog mig också att vi inte gjort särskilt mycket tillsammans den sista tiden . Vilket dåligt samvete jag får!!!!
Det berodde mest på att det är svårt att hinna träna tre hundar..............
Efter årets boxerläger bestämde jag mig för att försöka få det sista 1:a priset i 2:an. Det blev intensiv träning på klubben så gott som varje dag. Du trivdes som fisken i vattnet.... rutan och ställandet fick vi till men jag glömde bort att det faktiskt är fler moment som ska till. Vi tävlade på Boxer-SM där jag tänkt kolla in i vilken ordning resten av momenten kom. Vi hade fått startnr 1! Du var lätt övertänd men hade inte mkt startskall eller pip/gnäll. Under språng marsch kände du att du bara måste ladda ur lite och började hoppa på mig. Det fortsatte du med mellan varje moment
Tävlingsledaren sa efteråt att hon aldrig varit med om en förare som flera ggr sagt att: - Nu är det väl ändå sista momentet. Det kändes som att du skulle explodera hela tiden och jag var tvungen att lägga dig mellan varje moment.
Det blev inga kanonpoäng men det räckte precis till ett 1:a pris.
Jag anmälde till några fler tävlingar under hösten men du började löpa den 25 augusti och sen bara fortsatte det......därför blev det inget mer tävlande
Jag tror jag bestämde mig för dig när du var knappt 30 minuter gammal.....du protesterade högljutt när din mamma Ellen flyttade sig för att föda fram nästa valp. Du sög dig fast vid spenen men fick till slut släppa taget.
Ni var bara 2 tikvalpar i kullen och det kändes tydligt att det var du och inte Mitzy som var min eller kanske ska man säga att jag var din. Katarina som fick Mitzy kände lika självklart att det var Mitzy. Också hon en speciell och underbar hund. Många av Ellens barn är underbara!
Jag minns när min syster var och hälsade på. Hon sa -Ska du verkligen ha henne? - Hon har ju knappt inte varit och hälsat på mig!
Nej, det hade hon ju inte men Siri hade ju precis som vanligt placerat sig hos MIG. Ja, jag tror att du valde mig lika mycket som jag valde dig.
Här är du tre dagar gammal
Dina första steg ute i trädgården
Man ser redan här att dina ben är lite korta
Du var helt galen i att leka och kampa. Du hängde i gardinlängderna och jag fick montera loss dig. Du bara kastade dig över nästa gardin, det fanns ju 11 st till! Ett tag trodde du nog att du hette "NEJ-SIRI" Du kunde hitta småsaker på golvet, stora som en tändsticka komma och puffa på mig, visa den och så skulle vi kampa med den. Ja, vi leker/gör allt tillsammans, det var det du ville!
När jag ser denna bilden så vet jag varför jag älskade ditt huvud
Här är du tio veckor och din syster ska precis flytta. Oj, va tjock du var om magen!
Fyra månader......min sötaste vän
Att du skulle träna var självklart. Ditt första år spårade vi........det gick alltid väldigt snabbt. Tänker nu på din dotter Wilma, hon spårar hiskerligt snabbt. Förmodligen är även Kola likadan. Väldigt arbetsglada precis som du! Vi gick en unghundskurs på klubben och anmälde till appellkurs spår till hösten. Det blev ingen utan vi erbjöds en tävlingslydnads kurs. Jag trodde inte det var vår grej utan bestämde mig för att fortsätta spåra vidare på egen hand.
Spåren måste vara spännande och utmanande, sa Ewa. Och jag lät fantasin flöda när jag la dina spår. Kommer just ihåg att Jonas (sonen) la ett spår till dig. Han satte snitslarna i ögonhöjd, din ögonhöjd och du plockade alla! Ja det blev ju inte riktigt som det var tänkt men vi tog oss runt och du hittade slutet.
Den sommaren för 7 år sen var en hemsk tid......
Ewa var sjuk och hon dog på din ettårsdag . Kanske är det en stor anledning till varför vi blev så nära varandra. Du fanns för mig i min svåraste tid!!
Att det blev sök som blev din bästa gren berodde mest på att man behövde mer folk i sökgruppen. Helen, som kom att bli en mycket god vän till oss båda ringde och frågade om jag ville vara med. TACK Helen!
Hon blev jätteledsen och grät hon också när hon fick meddelande om att du inte finns hos oss längre. VÄRLDENS BÄSTA SIRI, som hon kallar dig. Ni gillade verkligen varandra och gjorde tom en tävling tillsammans. Det gick inte så bra men det berodde mest på det hemska vädret. Regnet störtade ner och planen var som lervälling.
Vi tränade ofta tillsammans Du, jag Helen, Occra och Timm
Vilken tur att Helen tog många kort. Jag hittade dem härom natten. Jag var rädd att det inte fanns särskilt många. Efter fyra datakrascher så är många bilder borta.
Här är du på väg ut i skogen
Arbetet klart för denna gången, du älskade att kampa
Jonas hade sparat några från i somras i sin dator. Ni två gick ner till stranden och Jonas tog som tur var kort.
Ellen, din gamla mor fotograferar jag regelbundet, just för att ha bilder när hennes dag kommer. Bilder hjälper när saknaden blir för stor....Hon är ju snart 14, vem hade trott att du skulle lämna mig innan
Du vann Sven Altenmarks VP till Bästa Lydnadshund på klubben när du var 3. Samma år blev du LO-mästare i Lydnad. Året innan hade Sven dömt oss på en minnestävling, Det gick väl inte så bra kanske men han skrattade och sa att det blir nog bra när det är klart.
Hur många älskar fritt följ som du
Apportering också en favorit
Så rätt han fick! Du var först att vinna hans nyinstiftade vandringspris!
Du blev både guld och silver vinnare i sök på BOXER-SM
Många är de bruks- och lydnadsdomare som berömt dig.
- Vilken hund du har, en sån arbetsvilja!
- Så roligt att se er tillsammans, vilket samarbete!
- Dagen i särklass bästa sök! Det sa man många ggr.
- Tack för att ni förgyllt vår dag i skogen!
Ja, du var en härlig och underbar vän
Domare, de har kunnat se buttra ut innan vi gått in på plan men sett glada och applåderat när vi gått ut. - En sån rolig hund, henne kan du tävla många år till! Det sa en domare när du var 6 år...... Det var första gången jag tänkte att så många år till är det inte......inte om man är boxer, fast aldrig hade jag trott att det skulle bli så här.
Jag kommer ihåg efter en tävling i Lund. En kompis ringde och frågade om vi varit där och tävlat. Det hade vi. Någon hade berättat om en jätterolig boxer......ja, den hade gått lite ur hand men såååå roligt den hade på plan. Föraren hade sett sammanbiten ut. Jag ursäkta den tävlingen med att du suttit i bilen i två dagar ner till tyskland. Du var fullkomligt övertaggad!
När jag tänker du dig så är det inte utställningshunden Siri, utan hela tiden tänker jag tillbaks på sök och lydnadsträning och tävling. Visst var du vacker att se på men du kom mest till din rätt i skogen. Tänk om du sett ut så i utställningsringen som du såg ut när du skulle ut på ett sökslag......uppsträck och laddad!
Du placerade dig bra på många utställningar. Bäst gick det i Stockholm på ÖLOs utställning när du blev BIM och BÄSTA Svensk födda hund av över 70 anmälda hundar.
Du och dina barn vann flera avelsgrupper och uppfödargrupper på Boxerklubbens utställningar. På Boxer-SM i år ställdes du ut i veteranklass, det kändes löjligt, du vara ju bara 8. En veteran är 10 år och uppåt i mina ögon men det fick kvitta, du behövdes i uppfödargruppen. Du sopade mattan med de andra, ja, tom din mor, Ellen slog du.
Du blev BIR-VETERAN.
8,1 år
När jag ser på bilden som Anna P tog den dagen i somras så ser jag dig som en väldigt pigg och fräsch hund. Inte gammal alls.....
Du fick två valpkullar. Du tog alltid hand om dem på bästa sätt. Kommer ihåg att jag gav dig en bit kycklingfilé en gång. Den gick du in och la hos dina valpar i lådan. Undrar hur du tänkte....de var ju knappt 14 dagar gamla och kunde omöjligt knapra i sig det bytet.
Du verkade älska att vara mamma, du kunde inte få nog av dina barn. Kommer ihåg när Bettan och Yabbisen blev ovänner här hemma. Då kom du snabbt springande med en leksak, dinglade med den framför dem och verkade säga: - Se så, ta denna istället för att bråka. Avledning var din uppfostringsmetod i första hand!
När Gladiatorerna flyttat till sina nya familjer så kom Harry-Potter kullen hem till dig. Du tog hand om dem, lekte med dem, ja de fick tom dia på dig. Det fick inte Snäckan, hon var ju 8 veckor gammal. Det var som om du visste att hon skulle stanna och då fick det vara slut på sånt
Snäckan saknar dig så! Hon är dämpad och vill inte riktigt leka med ditt barnbarn Vilda-Tira.
Du och Snäckan har ju alltid varit tillsammans och aldrig någonsin bråkat eller varit ovänner. Hon högaktade dig och förlitade sig på dig i alla situationer! Stackars Lilla Snäckan! Jonas säger att hon varit annorlunda redan tidigare i veckan. Kanske visste hon att du blödde inom dig. Det som jag inte märkte. I efterhand har jag tänkt på att Snäckan gick och sniffade på dig, som om hon tyckte du luktade konstigt.
Kanske är det så att hon visste???
Kanske är det så att du var lite svagare under hösten rent allmänt. Ingen kan ju må bra av att löpa/blöda så länge.
Kanske är det därför Tira gjorde som hon gjorde???
Önskar jag kunde få svar på det! Tira är ju mycket som du. Med sin vilja att arbeta. Jag har bara så svårt att ursäkta hennes sätt att behandla dig, min älskade
Troja kom till dig i Boxer-himlen. Du kom dit några timmar tidigare. Stackars Nadja, hon har också en eländig tid nu.
Jag funderar mycket på var du ska begravas eller spridas.... Var hade du helst velat vara?? Här hemma nära mig? I skogen som du älskade eller nere vid havet, det var ju dit du alltid ville gå på våra promenader??
Med det stora flötet som du hittade på stranden och kämpade hårt för att få med dig hem. Den var nog din favorit leksak. Kommer ihåg en man som tränade med oss. Han sa att den bollen kunde vi lägga i slutet av rutan....du skulle gå tomt en elit ruta för att få den. Det stämde säkert
Helmut står på Annikas nattduksbord och Simon i Karins bokhylla.
Vi får se......jag hoppas du kommer hem snart. Det skulle dröja 10-14 dagar nu har det gått en vecka. En vecka precis sen jag klappade och pussade på dig sista gången. Jag tyckte du såg så mycket piggare ut i ögonen när jag skulle åka hem.
Har tänkt på att jag kanske hade kunnat stannat hos dig i söndagskväll. Jag kunde kanske ha sovit hos dig och hållit om dig
Barney och Monika hälsade på igår.....
Du var ju hennes FAVORIT ...... Vi tittade på bilderna jag letat fram och vi mindes dig
Vi gick ner till havet, Monika, Barney, Snäckan och jag. Vi pratade om dig, jag bara gråter.......
Ska ta tag i de bilder jag har på dig och göra något fint med dem.
På den sista bilden av dig är vi tillsammans...... Du halvligger i mitt knä och spanar efter joggaren som sprang förbi.....Du var alltid på G
UNDERBARA SIRI, du finns alltid med mig
Korad SUCH LP 1 LP 2 Twinbox Sweet Cinderella
Alla mina minnen av dig ...tokigheter som blivit under året
Brukade skratta och säga att allt grått hår berodde på dig.....stumpan , så orättvist sagt.
Du hade alltid myror i brallan. Att sitta still var svårt...att stå still helt omöjligt, enligt dig
Du satt aldrig på någon tandvisning fast du fick 10:or alla ggr utom en då du fick 9 med kommentaren ostyrlig
En gång när domaren kom fram: Han tog mig i hand och frågade vad du hette:-Siri, viskade jag. SIRI, det var ett vackert namn skockade han och du hoppade upp och pussade honom. Han tyckte det var helt OK och gav dig en 10.
Blandade bilder på lilla livet
13 månader
21 månader
22 månader
2 år
3 år
Bus med sonen Barney
Fin
Några hälsningar till SIRI och mig
Hej Ann!
Jag skyndade till jobbet i morse för att hinna träffa Siri innan jag
började. När jag kom och jag inte såg henne på IVA, fick jag en klump
i magen. Jag behövde inte fråga. Jag förstod på en gång. Det kändes
att hon inte var hos oss längre.
Jag är så ledsen.
Pratade senare med hennes sköterska som berättade. Hon fick tårar i
ögonen och vi grät. Siri var underbar. Till och med i hennes sista
stund, ska du veta att hon gjorde intryck på folk. Vi kunde inte låta
bli att älska henne. Jag hade hoppats så att vi skulle kunna rädda
henne. Men ödet ville något annat.
Kanske leker hon nu med min ängel i Boxerhimlen. Jag hoppas att hon
ger Helmut många goa boxerpussar från mig.
Jag tänker på dig.
Annika
Siri
Monday, Dec 1, 2008
Början av dagens blog vill jag ägna en tanke åt Siri och hennes matte Ann. Siri somnade in imorse på grund av komplikationer efter livmodersoperation. Siri är nog den trevligaste boxer jag har träffat. Vi har tränade sök med henne och matte Ann. Siri hade nog det mesta som man kan önska sig av en brukshund och hon gick suveränt bra i sök. Siri blev godkänd högre klass sök, kom inte längre av helt andra skäl än kapaciteten. Mycket tråkigt att detta har hänt och vi tänker på Ann hur jobbigt hon har det. Man får kanske en gång i livet uppleva att man har en hund där kemin stämmer perfekt med dig som ägare. Detta var en sådan hund för Ann. Jag lider med dig Ann och även vi kommer att sakna Siri.
Jenny
Idag har vi STOR sorg...
Älskade, fina Siri!
Ebbas mamma och Shantis mormor finns inte mer. I morse lämnade hon detta livet för att vandra över regnbågsbron...
Regnbågsbron
På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...
Författare okänd...
Regnbågsbron
Ännu en stjärna på hund himmelen.......
i morse fick jag det tråkiga beskedet att Siri, Wilmas mamma, hade fått somna in efter att ha kämpat hela helgen till följd av komplikationer efter en kastrering.
Siri denna underbara goa hund det är hennes förtjänst att jag har hamnat i trubbnosarnas värld, och att vi har vår underbara Wilma
Siri vi kommer att sakna dig
Mina tankar är hos dig Ann.
Hej Ann.
Läste på din hemsida om Siri.
Man kan nog inte hitta de rätta orden
som lättar den sorg som du har drabbats av.
Vet hur nära du står dina hundar och hur mycket kärlek
du ger dem.
Även om det var länge sen vi pratade så
finns jag här.
Kram Lotta
En stjärna har slocknat...som med all säkerhet har lämnat fantastiska minnen kvar. Siri var ett riktigt charmtroll, snygg och väldigt imponerande!
Tänker på dig!
Kram
Pernilla
Åh Ann jag läser vad som har hänt på din hemsida. Det finns inte ord, jag vet hur mycket Siri betydde för dig. Så orättvist livet är ibland. Jag tänker på dig.
Kram
Pernilla
KORAD SE UCH LP 1 Twinbox P's Tiger Lily
Hyllning till finaste lilla Bus
2009-09-30 - 2014-04-13
Finaste lilla hunden som fick betala med sitt liv för att veterinärer inte gjorde sitt jobb. Eller i alla fall väljer att inte behandla det som är uppenbart........ Ja, det är så jag ser det, efter att ha läst journaler och lyssnat på deras egna expert/konsult! Vad veterinärernas ansvarsnämnd anser får vi veta så småning om.......
Det är nu snart 8 månader sen hon dog och det är fortfarande smärtsamt att prata och skriva om henne men jag gör ett försök.
Bus var söt som socker, intensiv, energisk, förig, samarbetsvillig, hade bra lek och kamplust, arbetsvillig, kanske lite vek i vissa situationer men på det stora hela en kanonhund för mig att jobba med. Man ska ju inte jämföra två individer, men i henne hade jag fått tillbaka mycket av det jag älskade med Siri. Hon var så lyhörd, mjuk, uppmärksam, lydig och ja en mycket älskvärd hund.
Hon blev BIR på Boxer-SM 2013, Svensk Årsvinnare, jag har nog aldrig varit så stolt!
På samma sätt som jag var, Ellens och Siris, var jag hennes bäste vän.
Många av hennes barn beskrivs som ungefär som henne, helt ljuvliga hundar. Grattis till er som har ett Busbarn!
Knappt 1 dygn gammal
Redan när hon föddes såg hon ut som en stjärna, nästan helsvart av sot i pälsen med vit bläs. Så där fin att jag nästan inte kunde släppa dig med blicken.
1 vecka gammal
11 dgr gammal
4 veckor Jösses så söt!
Här 6 v och jag började ana en krok på svanen.....men Bus var redan min i hjärtat!
Buset utmärkte sig genom att alltid var där det hände något. Både i valprummet och ute.
Bara söt med tejpade öron
Ca 4 månader gammal. Tror Erik S tagit denna bilden.
Den säger mycket om hur hon var, stort föremålsintresse, lek/kampglad för självklart kom hon tillbaka med trasan för mera lek.
Här tillsammans med broder Ingo
En av mina absoluta favoritbilder på Bus, ca 5 månader. Jenny H är fotograf
Så klart tränades hon i sök. Hon var duktig och jag visste precis hur jag ville ha det. Jag la in för stora krav och för mycket lydnad varpå Buset tyckte, sköt det själv då och var inte särskilt road. Jag är än idag tacksam över fenomenala Lotta Andersson som ställde frågan. -Vad tycker hon är kul?? Bollar blev svaret. Så ut med figuranter utrustade med mänger av bollar. Och lilla livet sprang ut, hittade figge, lekte järnet, tillbaka till mig med bollen, lämnade boll, ut på andra sidan osv. Om jag minns rätt gick hon 14 slag och var lika glad och motiverad hela tiden
På väg fram till sökrutan
Väntar på kommandot SÖK
Bus hade helst och oftast något i munnen.....Frenetiskt tuggande och tappade därför leksakerna mest hela tiden. Gick under namnet Glappkäft till att börja med, men det blev bättre och är den enda av mina 3 sökhundar som aldrig spottat ut rullen innan hon var framme hos mig.
Juli 2011, 2 Bästa tik med CACIB
Boxer-SM 2011, 4 Bästa tik
Januari 2013
Mmmm det är någon där ute
Bus godkänd lägre klass sök, 4 startande, 2 bröt söket och Lillan vann, april 2013.
Lydnadsträning sommaren 2013
2013 var Buset år
Tävlade lydnadskl 1 3ggr= LP 1
Lydnadskl 2 2ggr= 2 1:a pris
Uppfl till lägre sök
GK lägrekl sök
KORAD
3 Cert 1 BIM 1 BIR
SE UCH och Svensk Årsvinnare 2013
Första starten i Lydnadsklass 2. 1:a pris o 2:a plac
Fritt följ från vår sista tävling
10:a på rutan
1: pris Lydnsadklass 2, 2 plats och Vinnare av Bästa Lydnadsboxer SLO
Här var hon redan parad och dräktig.
Några bilder på Bus och hennes sista kull
Jag väljer att inte ha med bilder från hennes sjukdomstid, det är inte så jag vill se henne och det gör för ont helt enkelt
Dräktigheten slutate med snitt och var början till Busets sjukdom. Jag väljer att lägga in det jag skrivit i bloggen under Bus sjukdomstid
8/1-14
Ångest..... Bus är nu inlagd och ska opereras. Hon verkade dålig i lördag och hade feber. Efter koll på djursjukhuset kunde man se att livmodern var något förstorad. Hon fick abortsprutor både i lördags och söndags samt antibiotika. Hon blev inte bättre utan snarare sämre, hade ont i alla leder vilket jag trodde berodde på antibiotika (ledsmärtor står som en av biverkningarna) varpå hon fick en ny sort utskriven. Tempen har pendlat lite upp och lite ner, igår kväll hade hon bara lite drygt 38, imorse när tempen fortsatte efter 40,5 var det bara att åka in igen. Hon verkade piggare när vi kom dit men tempen var fortfarande hög 40,6. Ny röntgen visade att livmodern var något större igen, blodprover tog och alla värden var bra utom då sänkan som låg på 170.......ska ligga under 10. Jag lämnade henne vid 14-tiden, då skulle hon få i sig en påse dropp för att sen opereras....... nu är kl 19 och jag har ännu inget hört. Min älskade lilla Bus, hennes blick när de gick iväg med henne, undrande varför vi inte gick tillsammans................. Måtte de ringa snart och säga att allt gått bra!
8/1-14
Nu ringde Malin från djursjukhuset! Bus mår under omständigheterna bra och är uppe på benen! Ett SMS med bild på älsklingen fick jag också, TACK Malin!!
16/1-14
Ja, förra ggr kunde ni läsa om Busets operation. Det normala hade varit att hon fått vila där under torsdagen och sen kommit hem på fredagen. Så blev det ju inte, det vet redan ni som har FB..... Tiden som gått sedan senaste uppdateringen här, har varit som en Berg och dalbana, tvära kast mellan hopp och förtvivlan.
Onsdag: Samma dag som operationen, mådde Bus under omständigheterna bra efter OP. Ville dock inte äta, inte ovanligt enl veterinär. Några reagerar så på narkosen.
Torsdag: Ville hon fortfarande inte äta. Det lilla de lyckades peta i henne kräktes hon upp omgående. Frågor som: - Vad äter hon i vanliga fall? - Favoritgodis, korv, köttbullar?? Min fråga: - Vill ni att jag kommer och ser till att hon äter? Svar: - Du är mkt välkommen! Med kokt fisk, köttbullar och hennes vanliga mat körde jag dit. Buset blev glad över att jag kom och tänkte att nu skulle hon hem. Hon gick runt i rummet, stannade vid dörren, tittade på mig och så höll hon på. Inte heller jag fick i henne någon större mängd och det jag stoppade in kräktes också upp. Sänkan var ännu högre men det var naturligt efter operationen. Dessutom fick hon febertopp när jag åkt hem.
Fredag: Fortfarande samma ointresse för mat och fortsatta kräkningar. Behandling för magkatarr hade redan satts in och man började ändra lite i medicineringen. Vi pratade om att hon ev skulle komma hem på permis i helgen för att kunna komma igång med maten. Hon trivdes inte, tänkte vi. Sänkan ännu högre, dryga 210......febern hade dock släppt. Hon började bli ganska tagen och matt av att inte fått behålla varken mat eller vatten. Av de mediciner som gavs i munnen kom det mesta upp.
Lördag: Funderingar på varför hon inte kunde/ville äta. Kanske något som fastnat i magen? Jag visste ju att hon stoppat i sig lite delar av valparnas leksaker. Hon fick lite kontrast som hon faktiskt inte kräktes upp och röntgades med jämna mellanrum för att följa medlets väg. Det samlades i magen där tarmarna tar vid.....Sänkan nu något lägre. Man började diskutera att remittera henne till ett större djursjukhus, med mer resurser. Men kom fram till att de man kunde göra kunde de själv göra. Själv började jag känna maktlösheten och någonstans inse att min Bus är sjukare än jag trott. Tror det var nu ungefär som jag insåg att det är inte självklart att hon kommer hem igen. Ja, jag var bara tvungen att åka och hälsa på henne med risk för att hon skulle få feber igen, av stressen av att bli kvarlämnad igen..... Hon var mager, så klart och nästan apatisk men glad när vi gick ut. Hon försökte dricka vatten från asfalten, hon fick nu även kortison och var törstig. Om hon drack mkt små mängder kräktes hon inte, vi pratar om 2-3 msk. Precis som de andra gångerna jag lämnat henne såg hon långt efter mig och ja, det gör ont i hjärtat! Denna ggr fick hon ingen feber i alla fall.
Söndag: En större mängd kontrast gav och samma röntgenprocedur som dagen innan. Nu kunde man se att en del gick igenom men fortfarande fastnade en del. Diskussion om huruvida man vågade söva henne, risken eftersom hon var så pass svag. Vi bestämde att man skulle söva henne och göra en gastroskopi. Med lite tur kunde man se vad som stod på och plocka främmande föremål den vägen. Att operera var en absolut sista utväg...... Det var en alltför stor risk, men har man inte val så är det ju bara så. Jag höll andan när veterinären ringde och berättade att nu var hon vaken. Hon hade inte kunnat se något föremål men mkt irriterade slemhinnor. De var tvungna att avbryta innan hon var helt klart, eftersom de höll på att förlora henne, puls på 35. Hon var svår att få tillbaka..... Veterinären tyckte ändå att hon hunnit se runt så att det räckte. Det påtalades vikten av att hon snart började äta annars skulle det bli svårt att klara hennes liv...... Vips så vände det
Måndag: På morgon kommer ett SMS med denna bilden att Bus är piggare! Hon har fått behålla vatten med fortiflora under natten och faktiskt frivilligt ätit en tsk skonkost och ville ha mer! Man tog nya prover och ultraljud på hjärtat pga det som hände under narkosen. Hjärtat såg bra ut och man hittade inget fel. Sänkan visade sig fortsätta neråt. Hon fortsatte äta nästan varje gång hon erbjöds mat och fick behålla allt under dagen, så på kvällen hämtades hon hem för permission. När vi kom ut i Hässleholm upptäckte hon snön............ Buset lycklig och försökte frossa snö....... Då hade jag precis fått veta att vattnet, hon skulle serveras i mindre portioner skulle vara ljummig....snällare mot magen! Det löste sig när vi kom hem för här var inte lika mkt snö men hon gick och slickade på gräset och stenplattorna. Kan säga att hon åt glatt sina små portioner här hemma. Nu var hon uppe i en msk i timmen.
Tisdag: Åkte och lämnade henne på djursjukhuset på förmiddagen innan jobb. Hon har fått medicinerna intravenöst och nya prover skulle tas. Min tanke var att jag kanske kunde ha henne hemma onsdag till torsdag nästa ggr. På eftermiddagen fick jag besked om att proverna såg så pass bra ut att hon skulle bli utskriven!!! Härligt!! Så tillbaka till Hässleholm efter jobb och hämta hem henne. Det känns märkligt att hon gick från nära döden till utskriven på mindre än två dygn.......Hon ÄR väldigt mager, inte lika pigg som innan hon blev sjuk, men, ja, hon har inte missat ett enda mål här hemma än. Idag torsdag äter hon en dryg dl i stöten, lite större mängd vatten och hon har inte kräkts en enda gång här hemma. Man vill ju gärna veta varför hon blev så sjuk i magen...... Vi gissar på att antibiotikan. Hon behandlas med magkatarrmedicin, procolin, kortison och antibiotika tills stygnen är tagna nästa onsdag. Magkatarrmedicin ska hon äta i sex veckor, kortisonet ser jag i alla fall framemot att slippa, hon bevakar vattenskålarna här hemma. Idag är första ggr hon får antibiotika i magen (så klart inte samma sort som hon åt under 4 dgr) och än så länge verkar det funka. Måste berätta vilken förmån det har varit att känna en av veterinärerna! Flera ggr om dagen har jag fått uppdateringar via sms. Till och med bilder och film har jag fått. Detta är självklart inget jag tagit för givet men det har känts otroligt bra. Tack Malin! Ja, stort TACK till alla som varit engagerade i min prinsessa! Planen om att ha henne klar för tävling i mars är framflyttad....... det blir när det blir. Viktigast är att inga bakslag kommer och att hon får fortsätta krya på sig i lugn och ro.
25/1 -14
Liten Bus-rapport. Nu har det gått tre veckor sen hon blev sjuk. Hon är pigg, glad och ett matmonster! Jag hade trott och hoppats på att när stygnen tog i torsdag skulle denna historian fått sitt slut. Men för att jag då inte ska bli alltför glad så visade sig proverna inte riktigt vad man hoppats på. Sänkan borde varit lägre och provet på de vita blodkropparna hade tom ökat. Operationssnittet med stygnen såg fint, men när stygnen var bort så var det ett litet hål in i magen..... Så efter lokalbedövning och tre nya små stygn kunde vi åka hem. Vi ska tillbaka nästa vecka för nya prover.......
31/1 -14
Följetången Bus fortsätter, tyvärr! Hålet i magen så fint ut, dock inte helt läkt. Blodprov visar att de vita blodkroppar har sjunkit, så långt är allt bra. Tyvärr sjunker inte sänkan eller CRP som det egentligen heter, så det blir minst en provtagning till. Hoppas hon snart får bli riktigt bra, mitt lilla hjärta!
3/2-14
Om jag ska vara helt ärlig så tyckte jag inte att Bus var lika pigg som hon tidigare varit redan i fredags den 31/1. CRP visade ju i och för sig ha stigit och varningsklockan ringde hos min veterinär. Med instruktioner om att ha extra koll på minsta förändring åkte vi hem...... I lördag var hon ungefär som på fredagen inte helt 100 men inget jag kunde ta på heller. Bus och lilla Vicky var ute i trädgården några minuter själva medan jag klädde mig för promenad. När jag vi gått en liten bit insåg jag att Bus haltade lite på ett framben. Skit också, tänkte jag. Tänkte att hon stukat sig eller sträckt sig. Hon går i koppel visserligen flexi men ändå, hon hoppar och far inte runt i skogen. På kvällen markerade hon fortfarande och andades lite kort och snabbt, något högre temp men ingen feber. Kontaktade veterinär och fick OK på att ge henne smärtstillande och HÅLL KOLL på henne. Söndag morgon var hon jättehalt. Ville helst inte stödja på foten alls men sen när hon liksom gått igång sig så gick det bättre. Hon tom lekte lite med Vicky. Tempen något högre men ingen feber. Och så blev det måndag morgon...... Lika halt som dagen innan, och nu hade hon feber........ In till djursjukhuset, röntgen av buk, ben och så nya blodprover. Malin börjar alltid med det positiva. Buken såg fin ut, ingen vätska. Det är ju min största fasa att det är mer skit på gång där........så det var ju skönt! De vita blodkroppar hade sjunkit ytterligare, BRA! CRD.......ökat lite till, OBRA. Bilderna på frambenet var fina, allt helt och inga sprickor. Inflammationen har helt enkelt fått fäste i frambenet...........eller är det infektion??? Vad är skillnaden???? Kvittar!! Bara prinsessan Bus, numera Halta Lotta, blir frisk snart! Malin och jag är överens om att vi INTE ska ses förrän den 12/2 då vi redan innan planerat in ett återbesök. Hoppas den lilla gula är med på det! Nu äter hon antibiotika och smärtstillande i 10 dgr sen SKA hon vara bra! Hon har varit sjuk i drygt 4 veckor nu............
6/2-14
GOTT NYTT ÅR önskas ALLA!! Och även 2014 är det Bus jag kommer att satsa på att tävla, högre borde inte vara omöjligt och vem vet kanske lydnadsklass 3. Fast jag har insett att det är vääääldigt många nya moment som ska till. Bara drygt en månad jag skrev det ovan......Träna och tävla...???Jag har bara en önskan.....att hon får leva!!
Hon har blivit bättre i sitt ben men viss hälta kvarstår, tempen är inte feber men ändå för hög för att allt ska vara ok. Framförallt var hon bättre i tisdag och onsdag än vad hon är idag torsdag.......andningen är kort, snabb o lite ansträngd. Nu har jag ju fått för mig att hon har hjärtmuskelinflammation, att det som satt sig i benet även fått fäste i hjärtmuskeln. När jag googlar på det står det: Hos hund förekommer ofta inflammationer i hjärtmuskeln till följd av andra sjukdomar i kroppen. Vanliga anledningar är till exempel livmoderinflammation där bakteriegifter eller bakterier transporteras med blodet till hjärtat. Det är också vanligt att gifter kommer ut i blodcirkulationen vid magsäcksomvridning. Diagnos En vanlig följd av hjärtmuskelinflammation är störningar i hjärtats rytm. Dessa kan upptäckas med hjälp av EKG-undersökning. Många gånger är det svårt att ställa säker diagnos på hjärtmuskelinflammation eftersom ultraljudsundersökningen ofta visar ett normalt fungerande hjärta och rytmrubbningar även förekommer vid andra hjärtsjukdomar. Vid institutionen för klinisk kemi vid lantbruksuniversitetet har man nyligen utvecklat ett blodtest där ett hjärtprotein som normalt inte finns i blodet mäts i ett blodprov. Vid hjärtmuskelskador, till exempel hjärtmuskelinflammation, går hjärtmuskelceller sönder och proteinet läcker ut i blodomloppet. Testet kan då vara värdefullt vid misstanke om hjärtmuskelinflammation. Symtom och behandling De flesta hjärtmuskelinflammationer brukar läka utan några kvarstående men. Därmed inte sagt att tillståndet i det akuta stadiet är ofarligt, eftersom det ofta leder till allvarliga rubbningar i hjärtats rytm. Det förekommer att hundar med hjärtmuskelinflammation dör helt plötsligt utan några visade symtom. Därför är det viktigt att hjärtmuskelinflammationer behandlas i det akuta stadiet. I vissa fall kan rytmrubbningen kvarstå eftersom skador kan ha uppstått i hjärtats retledningssystem. I andra fall leder hjärtmuskelinflammationen till att hjärtats pumpfunktion försämras. Det kan vara mycket svårt att skilja dessa fall från DCM. Imorgon far vi till djursjukhuset igen denna ggr för att kolla hjärtat.........
11/2-14
SKITINFLAMMATION!!!! Jag hade ju på känn att allt inte var som det skulle på torsdagen den 6/2. Hon andades med korta snabba andetag. Till på köpet började hon hosta upp vitt skum under fredag (7/2) förmiddag. Kontaktade veterinär igen och fick bokat in lungröntgen samtidigt som hjärtat skulle kollas. Nu visade sig att hon hade vätska i lungorna, lungödem. Hjärtat såg annorlunda ut, sen ultraljudet för en månad sen. Det var nu förstorat och klaffarna var nu förtjockade..... CRP hade också ökat. Det bar sig inte bättre än att Bus fick bli kvar på djursjukhuset. Under lördagen och söndagen röntgade man lungorna på henne och nya blodprov togs. Söndag eftermiddag fick hon komma hem igen. Hon har inte hostat sen hon kom hem, har ingen feber, äter och får nu ett gäng mediciner. Smärtstillande för benet, vätskedrivande för hjärta/lungor, magkatarr piller (för att hon inte ska bli dålig av antibiotikan igen) och två sorters antibiotika. Oron för henne är väldigt stressande. Lyssnar och räknar på hennes andning, är hon pigg, hur ser slemhinnorna ut, verkar hon öm någonstans??? Ja, det håller på att gå mig på huvudet....... Är rädd för vad som kan hända härnäst.... Min högsta önskan är att antibiotikan ska göra sitt jobb, så att hon kan få bli frisk igen!
12/2-14
Precis som när Siri dog känns det bra att skriva om eländet. Bus är inte död men dödsjuk..........Det är med största sannolikhet denna sjukan som kommer att ta henne ifrån mig i förtid. Idag har Bus träffat hjärtspecialist som ställt diagnosen, Endokardit. Veterinären i fredags nämnde sjukdomen som en ev diagnos och jag hoppas av hela mitt hjärta att detta var första ggr man misstänkte det.......... Igår när jag googlade på sjukdomen kunde jag bara konstatera, att sen hon blev sjuk första veckan i januari, har hon uppvisat så gott som alla symptom på sjukdomen. Jag hoppas att hon svarar på medicineringen som är minst 12 v lång. Då kommer hon att kunna fortsätta leva med mig som pensionär. Skadorna på hennes hjärta är mkt omfattande och permanenta. Veterinären nämnde hjärtsäck, klaffar, artärer, hjärtmuskel som allvarligt skadade....Det handlar inte om att hjärtat kan läka ut utan att stoppa inflammationen. Jag är så ledsen för hennes skull, ja, min också...... jag gråter mest och Bus är som tur är omedveten om hur illa det är. När min högt älskade Siri dog, var jag övertygad om att en sån hund får jag aldrig igen. Men jag hade tur, och fick Bus, en hund som ställer upp och älskar att vara med mig i alla lägen. En sån som kryper in under skinnet och bara älskas. Visst finns det skillnader mellan Bus och Siri i deras sätt att vara, men båda var och är fantastiska hundar. Nu låter det kanske som om jag redan räknar bort Bus, det gör jag inte, men hennes korta tid som tävlingshund är med största sannolikhet över. Jag får glädja mig över att få ha henne hos mig så länge som möjligt För er som har underbara Busungar så är det i alla fall ingen ärftlighet i denna sjukdomen. Hoppas de blir lika underbara varelser som sin mor Nedan har jag kopierat in det jag hittade på nätet igår. Svenskan är lite underlig, förmodligen översatt till svenska.
Hjärtklaff infektion hos hundar Infektiös endokardit är ett medicinskt tillstånd där den inre beklädnaden av hjärtat har blivit inflammerad som svar på en infektion i kroppen. Generaliserade infektioner i kroppen kan invadera innerfoder av hjärtat, liksom ventilerna i hjärtat. Denna typ av infektiös endokardit kan ske som svar på en infektion i kroppen. Endokardit är vanligare i medelstora till stora hundar, med de flesta i åldrarna fyra och sex. Män är i allmänhet högre risk än kvinnor. Om den underliggande sjukdomen om de inte behandlas i tid, komplikationer kan leda till hjärtsvikt och död.
Symtom och typer En variabel uppsättning av symptom kan vara närvarande i patient beroende på naturen och platsen för infektion, komplikationer och omfattning för påverkan på hjärtats. Följande symptom kan förekomma i en drabbad hund: Feber Hosta Blåaktig missfärgning av huden Svaghet Letargi Anorexi Viktminskning Ovilja att flytta Body värk och smärta Symtom relaterade till hjärtproblem Svårighet att andas Intermittent hälta Gastrointestinala störningar
Orsaker Bakteriella infektioner Föregående större operation
Diagnos Du måste ge din veterinär en komplett historiska bakgrund din hunds hälsa, inklusive information om symtomdebut, eventuella sjukdomar eller skador din hund har upplevt, eventuella kirurgiska ingrepp, och varaktighet och frekvens av symtom som har uppenbara. Din veterinär kommer att utföra en fullständig fysisk undersökning, inklusive grundläggande laboratorietester: en komplett blodstatus (CBC) prov, biokemi profil, och urinanalys. Resultaten av dessa tester kan avslöja information relaterad till den bakomliggande infektionen, och kan peka på de organ som påverkas. Blododlingar hjälper dig att fastställa vilka smittämnen som deltar i infektionen och kommer också att din veterinär för att fastställa de mest lämpliga antibiotika för behandling av den underliggande infektionen. En visuell undersökning av hjärtat, med röntgen (dvs, Röntgen) studier kan hjälpa din veterinär för att fastställa omfattningen av hjärtat engagemang, och ekokardiografi, som använder ultraljud för bild de inre organen, är ett utmärkt verktyg för en detaljerad utvärdering av hjärtats funktion förmåga. Din veterinär kommer också att behöva mäta den elektriska aktiviteten i hjärtat, som görs med hjälp av ett elektrokardiogram (EKG) att registrera hjärtats rörelser och impulser.
Behandling Detta är allvarligt hälsoproblem för djur, och din hund kommer sannolikt att kräva sjukhusvård för intensivvård och behandling. Vätsketerapi och antibiotikabehandling kommer att ges för att återställa och bibehålla nivåerna kroppsvätskor och att kontrollera infektionen, respektive. Patienter med ventil engagemang i allmänhet inte får en god prognos. Men, detta är ofta beroende på det skede av infektionen och funktionaliteten av hjärtat. Behandlingen sker normalt under loppet av 12 veckor, under vilken tid din veterinär kommer att ta flera blodprover med jämna mellanrum för att mäta hur mycket av infektionen, om någon, fortfarande närvarande. Efter antibiotikabehandling har slutat, blodprover tas för att bekräfta att infektionen har lösts.
23/2-14
Många bryr sig över och har engagerat sig i Bus, väldigt många är ledsna för hennes skull.... Bus är en hund som gjort intryck på folk med sitt utseende och sin personlighet. Vänlig, intensiv, närvarande ja, hon kan så klart beskrivas med många fler ord. För mig är hon fantastisk!
En liten lägesrapport är alltså på sin plats. Bus är pigg och glad när vi går på korta promenader, hon vill alltid gå de vanliga rundorna och drar för att visa "vi går denna vägen". Trist för Bus så är det korta promenader som gäller tills antibiotika behandlingen är över......minst 10 veckor till alltså. Hon är också glad när hon har sin boll, annars tycker hon att livet suger. Man får tänka att detta är en hund som har tränat något mer eller mindre varje dag i hela sitt liv. Inte när hon varit högdräktig och haft valpar men annars. De sista 10 dgr har hon strulat med maten och äta måste hon ju. Jag lockar, pockar, handmatar, trugar. Veterinärmat på burk á 30:- gillar hon oftast. Om det skulle vara hennes enda mat hade det kostat 90:-/dag. Det har inte jag råd till! Jag har provat med olika sorters färskfoder, inte ens det har hon ätit själv. Jag har lurat i henne kulor när vi har tränat stegförflyttningar och fjärren, då har hon glömt bort att hon inte ska äta. En kväll nekade hon allt utom frysta köttbullar.........Mycket frustrerande! Nu vet jag att alla tänker. Ha, Bus har matte lindad runt lillfingret! Det har hon absolut och hade hon varit frisk hade jag sagt, skyll dig själv, och så hade hon missat ett mål mat! I dag på förmiddagen kom hon ut i köket och tittade till sin matskål. Jag hade matat henne till frukost (små små bitar som hon äter från mina fingrar). Hungrig, undrade jag? La upp lite färskfoder som hon faktiskt åt själv. Under dagen har hon visat intresse för mat och tom ätit små portioner av sina kulor utan trug. Bus tigger inte i vanliga fall, men nu ikväll tiggde hon när jag åt soppa och bröd. Hon fick en brödbit som hon glatt tuggade i sig, ja, hon fick flera. Anorexi är ett av symptomen på sjukdomen.....Hoppas hon kommit över det för denna ggr. Nästa helg ska Jonas passa hundarna och det hade underlättat för honom och för mitt lugns skull om hon åt. Den ständiga oron över om hon lever när jag kommer hem från jobb eller när jag kommer ner på morgonen är så klart också påfrestande. Jag är så ledsen och orolig, gråten tyckts inte ta slut. Sen är jag bitter också, det hade inte behövt vara så här illa med Bus hjärta. Behandlingen kunde startat långt tidigare......
10/3-14
Lite Busnytt. Hon är pigg och glad. Man kan inte se hur sjuk hon är och ja, hon vet inte heller själv! Hon äter ju fortfarande en massa medicin och får bara gå kortare promenader. Hon blir snabbt andfådd, för ingenting, och när hon sen lägger sig, så vibrerar hela hunden. Numera är inte maten något problem.....hon får färskfoder och ibland avslutar hon kvällsmaten med någon dl hög energifoder. Sist vi var hos veterinären den 24/2 (efter allt mitt trugande med maten) hade hon tom gått upp i vikt. Blodprov togs och hon var då nere på en CRP på 2 enheter. Det är ju kanon! I denna veckan ska nytt prov tas och förhoppningsvis ser även det bra ut. Vi ska fortsätta ta prover under en månad till och ser det sen fortfarande bra ut, ska antibiotikan sättas ut och nya prover tas en ggr/vecka för att se att CRP inte ökar igen......det kommer att vara nervöst!
19/3-14
Förra veckans CRP var under 2. Nytt prov om ca 2 veckor och sen får vi se om jag vågar sätta ut antibiotikan........ Får ta en koll till med hjärtspecialisten för att se vad han tycker. Bus får nu vara ute på tomten kortare stunder och roar sig med att springa runt lite med boll. Snäckan har under Bus sjukdom tagit det försiktigt med henne, men nu börjar de leka lite igen, inte lika intensivt som vanligt men ändå. Promenaderna i skogen har utökats till ca 500-600 m och hon får vara lös de sista 100 m. Då skulle man kanske tro att hon gör tjurrusningar i ren glädje men det gör hon inte. Hon skuttar vid min vänstra sida, puffar på mitt ben, naggar i handen....tigger om att få en uppgift, ett kommando. Hennes lycka är att få gå fot med några halter och vändningar.......
1/4-14
Buset mår som innan. Pigg, glad och vill ha något att göra. Förra helgen hostade hon lite, det kom lite skum........ÅNGEST.....i med en vätskedrivande pilla och sen var det borta. Samma sak hände på tisdagen. Nu har jag ökat dosen vätskedrivande till den hon hade från början, 1 1/4 två ggr /dag, sen har det inte varit fler grr. Oftast äter hon med god aptit men har dagar då hon inte är så sugen....... Nytt CRP ska tas under veckan.
10/4-14
Vår nya vardag??? Igår var Busets (som jag sett) första känning av sitt dåliga hjärta. Hon for ut genom dörren, klapp sin boll och for runt lite. Vid grinden hostade hon till lite och blev stillastående, såg skärrad ut. Vi skulle ut en sväng i skogen så jag var där, höll om henne och klappade henne lugnande. Andningen var tyngre än vanligt. Efter en kort stund verkade hon ok igen och jag öppnade grinden. Hon travade ut, fluffade runt och verkade som vanligt fast lugnare. Imorse efter frukost och morgon kisseriet, satte jag på henne halsband, släppte ut henne genom altandörren. Hon skulle med till jobb för att gå till veterinären för nytt blodprov. Jag går genom huset, tar på mig skor när jag hör en duns på trädäcket. Tittar ut och där har älsklingen säckat ihop......... Hon var vid medvetande, skärrad så klart, repar sig och reser sig för att gå med....... Ångest för framtiden
13/4-14
Idag har min älskade Bus lämnat mig. Hur det känns, vet alla som förlorat en vän. Tårar som aldrig tycks ta slut, förtvivlan, smärta och tomhet Hon blev sämre och sämre de senaste dagarna och idag var det inte längre försvarbart, att inte låta henne somna in...... Med Ewas ord ringade i öronen, Det är djurens privilegium att slippa lida, ringde jag min veterinär idag Älskade lilla hund, ditt lidande var så onödigt. Just nu känns det bara för jävligt Det gör sååå ont att hon inte längre finns med mig. Ända sen hon blev sjuk första veckan i januari har det varit en känslomässig berg och dalbana som tyvärr fick sitt slut i dalen. Jag ville så gärna att hon skulle få bli frisk och kunna fortsätta finnas vid min sida. Bus öde ska inte behöva drabba fler hundar och ägare, därför kommer jag, när jag orkar ta tag i det, göra en anmälan till Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård. Som jag skrivit tidigare hade hon inte behövt bli så här sjuk. Man har valt att låta henne gå obehandlad en månad, sagt att, detta ska kroppen själv ta hand om. Den förhöjda CRPn och de andra symptomen hon uppvisade tillsammans med förändringarna på hjärtat tydde på just Endokardit. Förändringarna på hjärtat finns beskrivna i journalen från den 13/1. Behandling startade den 8/2 efter att jag tjatat mig till antibiotika......Diagnos ställdes 12/2, idag, två månader senare fick hon somna i mitt knä. Dessa månaderna har slitit, oron över om hon lever när jag kommer hem har varit hemsk. Hennes bra dagar har varit fler än hennes dåliga. I natt och under förmiddagen har ögonen varit trötta, och hon har varit påverkad av sitt sjuka hjärta, hostat vid minsta ansträngning, exaltering....... Dagen kommer, när jag bara minnas henne som den energiska, intensiva, fantastiska och vackra hund hon var........Min underskinnet hund........Nu känns det bara tomt och ledsamt ..........mitt hjärta har gått i tusen bitar, eller, som barnen säger: Det känns som att hjärtat krossats! Älskade lilla hund
.
