Bus änglahund

KORAD SE UCH LP 1 Twinbox P's Tiger Lily

Hyllning till finaste lilla Bus

2009-09-30 - 2014-04-13

Finaste lilla hunden som fick betala med sitt liv för att veterinärer inte gjorde sitt jobb. Eller i alla fall väljer att inte behandla det som är uppenbart........ Ja, det är så jag ser det, efter att ha läst journaler och lyssnat på deras egna expert/konsult! Vad veterinärernas ansvarsnämnd anser får vi veta så småning om.......

Det är nu snart 8 månader sen hon dog och det är fortfarande smärtsamt att prata och skriva om henne men jag gör ett försök.

Bus var söt som socker, intensiv, energisk, förig, samarbetsvillig, hade bra lek och kamplust, arbetsvillig, kanske lite vek i vissa situationer men på det stora hela en kanonhund för mig att jobba med. Man ska ju inte jämföra två individer, men i henne hade jag fått tillbaka mycket av det jag älskade med Siri. Hon var så lyhörd, mjuk, uppmärksam, lydig och ja en mycket älskvärd hund.

Hon blev BIR på Boxer-SM 2013, Svensk Årsvinnare, jag har nog aldrig varit så stolt!

På samma sätt som jag var, Ellens och Siris, var jag hennes bäste vän.

Många av hennes barn beskrivs som ungefär som henne, helt ljuvliga hundar. Grattis till er som har ett Busbarn!

Knappt 1 dygn gammal

Redan när hon föddes såg hon ut som en stjärna, nästan helsvart av sot i pälsen med vit bläs. Så där fin att jag nästan inte kunde släppa dig med blicken.

1 vecka gammal

11 dgr gammal

4 veckor Jösses så söt!

Här 6 v och jag började ana en krok på svanen.....men Bus var redan min i hjärtat!
Buset utmärkte sig genom att alltid var där det hände något. Både i valprummet och ute.

Bara söt med tejpade öron

Ca 4 månader gammal. Tror Erik S tagit denna bilden.

Den säger mycket om hur hon var, stort föremålsintresse, lek/kampglad för självklart kom hon tillbaka med trasan för mera lek.

Här tillsammans med broder Ingo

En av mina absoluta favoritbilder på Bus, ca 5 månader. Jenny H är fotograf

Så klart tränades hon i sök. Hon var duktig och jag visste precis hur jag ville ha det. Jag la in för stora krav och för mycket lydnad varpå Buset tyckte, sköt det själv då och var inte särskilt road. Jag är än idag tacksam över fenomenala Lotta Andersson som ställde frågan. -Vad tycker hon är kul?? Bollar blev svaret. Så ut med figuranter utrustade med mänger av bollar. Och lilla livet sprang ut, hittade figge, lekte järnet, tillbaka till mig med bollen, lämnade boll, ut på andra sidan osv. Om jag minns rätt gick hon 14 slag och var lika glad och motiverad hela tiden

På väg fram till sökrutan

Väntar på kommandot SÖK

Bus hade helst och oftast något i munnen.....Frenetiskt tuggande och tappade därför leksakerna mest hela tiden. Gick under namnet Glappkäft till att börja med, men det blev bättre och är den enda av mina 3 sökhundar som aldrig spottat ut rullen innan hon var framme hos mig.

Juli 2011, 2 Bästa tik med CACIB

Boxer-SM 2011, 4 Bästa tik

Januari 2013

Mmmm det är någon där ute

Bus godkänd lägre klass sök, 4 startande, 2 bröt söket och Lillan vann, april 2013.

Lydnadsträning sommaren 2013

2013 var Buset år
Tävlade lydnadskl 1 3ggr= LP 1
Lydnadskl 2 2ggr= 2 1:a pris
Uppfl till lägre sök
GK lägrekl sök
KORAD
3 Cert 1 BIM 1 BIR

SE UCH och Svensk Årsvinnare 2013

Första starten i Lydnadsklass 2. 1:a pris o 2:a plac

Fritt följ från vår sista tävling

10:a på rutan

1: pris Lydnsadklass 2, 2 plats och Vinnare av Bästa Lydnadsboxer SLO

Här var hon redan parad och dräktig.

Några bilder på Bus och hennes sista kull

Jag väljer att inte ha med bilder från hennes sjukdomstid, det är inte så jag vill se henne och det gör för ont helt enkelt

Dräktigheten slutate med snitt och var början till Busets sjukdom. Jag väljer att lägga in det jag skrivit i bloggen under Bus sjukdomstid

8/1-14

Ångest..... Bus är nu inlagd och ska opereras. Hon verkade dålig i lördag och hade feber. Efter koll på djursjukhuset kunde man se att livmodern var något förstorad. Hon fick abortsprutor både i lördags och söndags samt antibiotika. Hon blev inte bättre utan snarare sämre, hade ont i alla leder vilket jag trodde berodde på antibiotika (ledsmärtor står som en av biverkningarna) varpå hon fick en ny sort utskriven. Tempen har pendlat lite upp och lite ner, igår kväll hade hon bara lite drygt 38, imorse när tempen fortsatte efter 40,5 var det bara att åka in igen. Hon verkade piggare när vi kom dit men tempen var fortfarande hög 40,6. Ny röntgen visade att livmodern var något större igen, blodprover tog och alla värden var bra utom då sänkan som låg på 170.......ska ligga under 10. Jag lämnade henne vid 14-tiden, då skulle hon få i sig en påse dropp för att sen opereras....... nu är kl 19 och jag har ännu inget hört. Min älskade lilla Bus, hennes blick när de gick iväg med henne, undrande varför vi inte gick tillsammans................. Måtte de ringa snart och säga att allt gått bra!

8/1-14

Nu ringde Malin från djursjukhuset! Bus mår under omständigheterna bra och är uppe på benen! Ett SMS med bild på älsklingen fick jag också, TACK Malin!!

16/1-14

Ja, förra ggr kunde ni läsa om Busets operation. Det normala hade varit att hon fått vila där under torsdagen och sen kommit hem på fredagen. Så blev det ju inte, det vet redan ni som har FB..... Tiden som gått sedan senaste uppdateringen här, har varit som en Berg och dalbana, tvära kast mellan hopp och förtvivlan.

Onsdag: Samma dag som operationen, mådde Bus under omständigheterna bra efter OP. Ville dock inte äta, inte ovanligt enl veterinär. Några reagerar så på narkosen.

Torsdag: Ville hon fortfarande inte äta. Det lilla de lyckades peta i henne kräktes hon upp omgående. Frågor som: - Vad äter hon i vanliga fall? - Favoritgodis, korv, köttbullar?? Min fråga: - Vill ni att jag kommer och ser till att hon äter? Svar: - Du är mkt välkommen! Med kokt fisk, köttbullar och hennes vanliga mat körde jag dit. Buset blev glad över att jag kom och tänkte att nu skulle hon hem. Hon gick runt i rummet, stannade vid dörren, tittade på mig och så höll hon på. Inte heller jag fick i henne någon större mängd och det jag stoppade in kräktes också upp. Sänkan var ännu högre men det var naturligt efter operationen. Dessutom fick hon febertopp när jag åkt hem.

Fredag: Fortfarande samma ointresse för mat och fortsatta kräkningar. Behandling för magkatarr hade redan satts in och man började ändra lite i medicineringen. Vi pratade om att hon ev skulle komma hem på permis i helgen för att kunna komma igång med maten. Hon trivdes inte, tänkte vi. Sänkan ännu högre, dryga 210......febern hade dock släppt. Hon började bli ganska tagen och matt av att inte fått behålla varken mat eller vatten. Av de mediciner som gavs i munnen kom det mesta upp.

Lördag: Funderingar på varför hon inte kunde/ville äta. Kanske något som fastnat i magen? Jag visste ju att hon stoppat i sig lite delar av valparnas leksaker. Hon fick lite kontrast som hon faktiskt inte kräktes upp och röntgades med jämna mellanrum för att följa medlets väg. Det samlades i magen där tarmarna tar vid.....Sänkan nu något lägre. Man började diskutera att remittera henne till ett större djursjukhus, med mer resurser. Men kom fram till att de man kunde göra kunde de själv göra. Själv började jag känna maktlösheten och någonstans inse att min Bus är sjukare än jag trott. Tror det var nu ungefär som jag insåg att det är inte självklart att hon kommer hem igen. Ja, jag var bara tvungen att åka och hälsa på henne med risk för att hon skulle få feber igen, av stressen av att bli kvarlämnad igen..... Hon var mager, så klart och nästan apatisk men glad när vi gick ut. Hon försökte dricka vatten från asfalten, hon fick nu även kortison och var törstig. Om hon drack mkt små mängder kräktes hon inte, vi pratar om 2-3 msk. Precis som de andra gångerna jag lämnat henne såg hon långt efter mig och ja, det gör ont i hjärtat! Denna ggr fick hon ingen feber i alla fall.

Söndag: En större mängd kontrast gav och samma röntgenprocedur som dagen innan. Nu kunde man se att en del gick igenom men fortfarande fastnade en del. Diskussion om huruvida man vågade söva henne, risken eftersom hon var så pass svag. Vi bestämde att man skulle söva henne och göra en gastroskopi. Med lite tur kunde man se vad som stod på och plocka främmande föremål den vägen. Att operera var en absolut sista utväg...... Det var en alltför stor risk, men har man inte val så är det ju bara så. Jag höll andan när veterinären ringde och berättade att nu var hon vaken. Hon hade inte kunnat se något föremål men mkt irriterade slemhinnor. De var tvungna att avbryta innan hon var helt klart, eftersom de höll på att förlora henne, puls på 35. Hon var svår att få tillbaka..... Veterinären tyckte ändå att hon hunnit se runt så att det räckte. Det påtalades vikten av att hon snart började äta annars skulle det bli svårt att klara hennes liv...... Vips så vände det

Måndag: På morgon kommer ett SMS med denna bilden att Bus är piggare! Hon har fått behålla vatten med fortiflora under natten och faktiskt frivilligt ätit en tsk skonkost och ville ha mer! Man tog nya prover och ultraljud på hjärtat pga det som hände under narkosen. Hjärtat såg bra ut och man hittade inget fel. Sänkan visade sig fortsätta neråt. Hon fortsatte äta nästan varje gång hon erbjöds mat och fick behålla allt under dagen, så på kvällen hämtades hon hem för permission. När vi kom ut i Hässleholm upptäckte hon snön............ Buset lycklig och försökte frossa snö....... Då hade jag precis fått veta att vattnet, hon skulle serveras i mindre portioner skulle vara ljummig....snällare mot magen! Det löste sig när vi kom hem för här var inte lika mkt snö men hon gick och slickade på gräset och stenplattorna. Kan säga att hon åt glatt sina små portioner här hemma. Nu var hon uppe i en msk i timmen.

Tisdag: Åkte och lämnade henne på djursjukhuset på förmiddagen innan jobb. Hon har fått medicinerna intravenöst och nya prover skulle tas. Min tanke var att jag kanske kunde ha henne hemma onsdag till torsdag nästa ggr. På eftermiddagen fick jag besked om att proverna såg så pass bra ut att hon skulle bli utskriven!!! Härligt!! Så tillbaka till Hässleholm efter jobb och hämta hem henne. Det känns märkligt att hon gick från nära döden till utskriven på mindre än två dygn.......Hon ÄR väldigt mager, inte lika pigg som innan hon blev sjuk, men, ja, hon har inte missat ett enda mål här hemma än. Idag torsdag äter hon en dryg dl i stöten, lite större mängd vatten och hon har inte kräkts en enda gång här hemma. Man vill ju gärna veta varför hon blev så sjuk i magen...... Vi gissar på att antibiotikan. Hon behandlas med magkatarrmedicin, procolin, kortison och antibiotika tills stygnen är tagna nästa onsdag. Magkatarrmedicin ska hon äta i sex veckor, kortisonet ser jag i alla fall framemot att slippa, hon bevakar vattenskålarna här hemma. Idag är första ggr hon får antibiotika i magen (så klart inte samma sort som hon åt under 4 dgr) och än så länge verkar det funka. Måste berätta vilken förmån det har varit att känna en av veterinärerna! Flera ggr om dagen har jag fått uppdateringar via sms. Till och med bilder och film har jag fått. Detta är självklart inget jag tagit för givet men det har känts otroligt bra. Tack Malin! Ja, stort TACK till alla som varit engagerade i min prinsessa! Planen om att ha henne klar för tävling i mars är framflyttad....... det blir när det blir. Viktigast är att inga bakslag kommer och att hon får fortsätta krya på sig i lugn och ro.

25/1 -14

Liten Bus-rapport. Nu har det gått tre veckor sen hon blev sjuk. Hon är pigg, glad och ett matmonster! Jag hade trott och hoppats på att när stygnen tog i torsdag skulle denna historian fått sitt slut. Men för att jag då inte ska bli alltför glad så visade sig proverna inte riktigt vad man hoppats på. Sänkan borde varit lägre och provet på de vita blodkropparna hade tom ökat. Operationssnittet med stygnen såg fint, men när stygnen var bort så var det ett litet hål in i magen..... Så efter lokalbedövning och tre nya små stygn kunde vi åka hem. Vi ska tillbaka nästa vecka för nya prover.......

31/1 -14

Följetången Bus fortsätter, tyvärr! Hålet i magen så fint ut, dock inte helt läkt. Blodprov visar att de vita blodkroppar har sjunkit, så långt är allt bra. Tyvärr sjunker inte sänkan eller CRP som det egentligen heter, så det blir minst en provtagning till. Hoppas hon snart får bli riktigt bra, mitt lilla hjärta!

3/2-14

Om jag ska vara helt ärlig så tyckte jag inte att Bus var lika pigg som hon tidigare varit redan i fredags den 31/1. CRP visade ju i och för sig ha stigit och varningsklockan ringde hos min veterinär. Med instruktioner om att ha extra koll på minsta förändring åkte vi hem...... I lördag var hon ungefär som på fredagen inte helt 100 men inget jag kunde ta på heller. Bus och lilla Vicky var ute i trädgården några minuter själva medan jag klädde mig för promenad. När jag vi gått en liten bit insåg jag att Bus haltade lite på ett framben. Skit också, tänkte jag. Tänkte att hon stukat sig eller sträckt sig. Hon går i koppel visserligen flexi men ändå, hon hoppar och far inte runt i skogen. På kvällen markerade hon fortfarande och andades lite kort och snabbt, något högre temp men ingen feber. Kontaktade veterinär och fick OK på att ge henne smärtstillande och HÅLL KOLL på henne. Söndag morgon var hon jättehalt. Ville helst inte stödja på foten alls men sen när hon liksom gått igång sig så gick det bättre. Hon tom lekte lite med Vicky. Tempen något högre men ingen feber. Och så blev det måndag morgon...... Lika halt som dagen innan, och nu hade hon feber........ In till djursjukhuset, röntgen av buk, ben och så nya blodprover. Malin börjar alltid med det positiva. Buken såg fin ut, ingen vätska. Det är ju min största fasa att det är mer skit på gång där........så det var ju skönt! De vita blodkroppar hade sjunkit ytterligare, BRA! CRD.......ökat lite till, OBRA. Bilderna på frambenet var fina, allt helt och inga sprickor. Inflammationen har helt enkelt fått fäste i frambenet...........eller är det infektion??? Vad är skillnaden???? Kvittar!! Bara prinsessan Bus, numera Halta Lotta, blir frisk snart! Malin och jag är överens om att vi INTE ska ses förrän den 12/2 då vi redan innan planerat in ett återbesök. Hoppas den lilla gula är med på det! Nu äter hon antibiotika och smärtstillande i 10 dgr sen SKA hon vara bra! Hon har varit sjuk i drygt 4 veckor nu............

6/2-14

GOTT NYTT ÅR önskas ALLA!! Och även 2014 är det Bus jag kommer att satsa på att tävla, högre borde inte vara omöjligt och vem vet kanske lydnadsklass 3. Fast jag har insett att det är vääääldigt många nya moment som ska till. Bara drygt en månad jag skrev det ovan......Träna och tävla...???Jag har bara en önskan.....att hon får leva!!

Hon har blivit bättre i sitt ben men viss hälta kvarstår, tempen är inte feber men ändå för hög för att allt ska vara ok. Framförallt var hon bättre i tisdag och onsdag än vad hon är idag torsdag.......andningen är kort, snabb o lite ansträngd. Nu har jag ju fått för mig att hon har hjärtmuskelinflammation, att det som satt sig i benet även fått fäste i hjärtmuskeln. När jag googlar på det står det: Hos hund förekommer ofta inflammationer i hjärtmuskeln till följd av andra sjukdomar i kroppen. Vanliga anledningar är till exempel livmoderinflammation där bakteriegifter eller bakterier transporteras med blodet till hjärtat. Det är också vanligt att gifter kommer ut i blodcirkulationen vid magsäcksomvridning. Diagnos En vanlig följd av hjärtmuskelinflammation är störningar i hjärtats rytm. Dessa kan upptäckas med hjälp av EKG-undersökning. Många gånger är det svårt att ställa säker diagnos på hjärtmuskelinflammation eftersom ultraljudsundersökningen ofta visar ett normalt fungerande hjärta och rytmrubbningar även förekommer vid andra hjärtsjukdomar. Vid institutionen för klinisk kemi vid lantbruksuniversitetet har man nyligen utvecklat ett blodtest där ett hjärtprotein som normalt inte finns i blodet mäts i ett blodprov. Vid hjärtmuskelskador, till exempel hjärtmuskelinflammation, går hjärtmuskelceller sönder och proteinet läcker ut i blodomloppet. Testet kan då vara värdefullt vid misstanke om hjärtmuskelinflammation. Symtom och behandling De flesta hjärtmuskelinflammationer brukar läka utan några kvarstående men. Därmed inte sagt att tillståndet i det akuta stadiet är ofarligt, eftersom det ofta leder till allvarliga rubbningar i hjärtats rytm. Det förekommer att hundar med hjärtmuskelinflammation dör helt plötsligt utan några visade symtom. Därför är det viktigt att hjärtmuskelinflammationer behandlas i det akuta stadiet. I vissa fall kan rytmrubbningen kvarstå eftersom skador kan ha uppstått i hjärtats retledningssystem. I andra fall leder hjärtmuskelinflammationen till att hjärtats pumpfunktion försämras. Det kan vara mycket svårt att skilja dessa fall från DCM. Imorgon far vi till djursjukhuset igen denna ggr för att kolla hjärtat.........

11/2-14

SKITINFLAMMATION!!!! Jag hade ju på känn att allt inte var som det skulle på torsdagen den 6/2. Hon andades med korta snabba andetag. Till på köpet började hon hosta upp vitt skum under fredag (7/2) förmiddag. Kontaktade veterinär igen och fick bokat in lungröntgen samtidigt som hjärtat skulle kollas. Nu visade sig att hon hade vätska i lungorna, lungödem. Hjärtat såg annorlunda ut, sen ultraljudet för en månad sen. Det var nu förstorat och klaffarna var nu förtjockade..... CRP hade också ökat. Det bar sig inte bättre än att Bus fick bli kvar på djursjukhuset. Under lördagen och söndagen röntgade man lungorna på henne och nya blodprov togs. Söndag eftermiddag fick hon komma hem igen. Hon har inte hostat sen hon kom hem, har ingen feber, äter och får nu ett gäng mediciner. Smärtstillande för benet, vätskedrivande för hjärta/lungor, magkatarr piller (för att hon inte ska bli dålig av antibiotikan igen) och två sorters antibiotika. Oron för henne är väldigt stressande. Lyssnar och räknar på hennes andning, är hon pigg, hur ser slemhinnorna ut, verkar hon öm någonstans??? Ja, det håller på att gå mig på huvudet....... Är rädd för vad som kan hända härnäst.... Min högsta önskan är att antibiotikan ska göra sitt jobb, så att hon kan få bli frisk igen!

12/2-14

Precis som när Siri dog känns det bra att skriva om eländet. Bus är inte död men dödsjuk..........Det är med största sannolikhet denna sjukan som kommer att ta henne ifrån mig i förtid. Idag har Bus träffat hjärtspecialist som ställt diagnosen, Endokardit. Veterinären i fredags nämnde sjukdomen som en ev diagnos och jag hoppas av hela mitt hjärta att detta var första ggr man misstänkte det.......... Igår när jag googlade på sjukdomen kunde jag bara konstatera, att sen hon blev sjuk första veckan i januari, har hon uppvisat så gott som alla symptom på sjukdomen. Jag hoppas att hon svarar på medicineringen som är minst 12 v lång. Då kommer hon att kunna fortsätta leva med mig som pensionär. Skadorna på hennes hjärta är mkt omfattande och permanenta. Veterinären nämnde hjärtsäck, klaffar, artärer, hjärtmuskel som allvarligt skadade....Det handlar inte om att hjärtat kan läka ut utan att stoppa inflammationen. Jag är så ledsen för hennes skull, ja, min också...... jag gråter mest och Bus är som tur är omedveten om hur illa det är. När min högt älskade Siri dog, var jag övertygad om att en sån hund får jag aldrig igen. Men jag hade tur, och fick Bus, en hund som ställer upp och älskar att vara med mig i alla lägen. En sån som kryper in under skinnet och bara älskas. Visst finns det skillnader mellan Bus och Siri i deras sätt att vara, men båda var och är fantastiska hundar. Nu låter det kanske som om jag redan räknar bort Bus, det gör jag inte, men hennes korta tid som tävlingshund är med största sannolikhet över. Jag får glädja mig över att få ha henne hos mig så länge som möjligt För er som har underbara Busungar så är det i alla fall ingen ärftlighet i denna sjukdomen. Hoppas de blir lika underbara varelser som sin mor Nedan har jag kopierat in det jag hittade på nätet igår. Svenskan är lite underlig, förmodligen översatt till svenska.

Hjärtklaff infektion hos hundar Infektiös endokardit är ett medicinskt tillstånd där den inre beklädnaden av hjärtat har blivit inflammerad som svar på en infektion i kroppen. Generaliserade infektioner i kroppen kan invadera innerfoder av hjärtat, liksom ventilerna i hjärtat. Denna typ av infektiös endokardit kan ske som svar på en infektion i kroppen. Endokardit är vanligare i medelstora till stora hundar, med de flesta i åldrarna fyra och sex. Män är i allmänhet högre risk än kvinnor. Om den underliggande sjukdomen om de inte behandlas i tid, komplikationer kan leda till hjärtsvikt och död.

Symtom och typer En variabel uppsättning av symptom kan vara närvarande i patient beroende på naturen och platsen för infektion, komplikationer och omfattning för påverkan på hjärtats. Följande symptom kan förekomma i en drabbad hund: Feber Hosta Blåaktig missfärgning av huden Svaghet Letargi Anorexi Viktminskning Ovilja att flytta Body värk och smärta Symtom relaterade till hjärtproblem Svårighet att andas Intermittent hälta Gastrointestinala störningar

Orsaker Bakteriella infektioner Föregående större operation

Diagnos Du måste ge din veterinär en komplett historiska bakgrund din hunds hälsa, inklusive information om symtomdebut, eventuella sjukdomar eller skador din hund har upplevt, eventuella kirurgiska ingrepp, och varaktighet och frekvens av symtom som har uppenbara. Din veterinär kommer att utföra en fullständig fysisk undersökning, inklusive grundläggande laboratorietester: en komplett blodstatus (CBC) prov, biokemi profil, och urinanalys. Resultaten av dessa tester kan avslöja information relaterad till den bakomliggande infektionen, och kan peka på de organ som påverkas. Blododlingar hjälper dig att fastställa vilka smittämnen som deltar i infektionen och kommer också att din veterinär för att fastställa de mest lämpliga antibiotika för behandling av den underliggande infektionen. En visuell undersökning av hjärtat, med röntgen (dvs, Röntgen) studier kan hjälpa din veterinär för att fastställa omfattningen av hjärtat engagemang, och ekokardiografi, som använder ultraljud för bild de inre organen, är ett utmärkt verktyg för en detaljerad utvärdering av hjärtats funktion förmåga. Din veterinär kommer också att behöva mäta den elektriska aktiviteten i hjärtat, som görs med hjälp av ett elektrokardiogram (EKG) att registrera hjärtats rörelser och impulser.

Behandling Detta är allvarligt hälsoproblem för djur, och din hund kommer sannolikt att kräva sjukhusvård för intensivvård och behandling. Vätsketerapi och antibiotikabehandling kommer att ges för att återställa och bibehålla nivåerna kroppsvätskor och att kontrollera infektionen, respektive. Patienter med ventil engagemang i allmänhet inte får en god prognos. Men, detta är ofta beroende på det skede av infektionen och funktionaliteten av hjärtat. Behandlingen sker normalt under loppet av 12 veckor, under vilken tid din veterinär kommer att ta flera blodprover med jämna mellanrum för att mäta hur mycket av infektionen, om någon, fortfarande närvarande. Efter antibiotikabehandling har slutat, blodprover tas för att bekräfta att infektionen har lösts.

23/2-14

Många bryr sig över och har engagerat sig i Bus, väldigt många är ledsna för hennes skull.... Bus är en hund som gjort intryck på folk med sitt utseende och sin personlighet. Vänlig, intensiv, närvarande ja, hon kan så klart beskrivas med många fler ord. För mig är hon fantastisk!

En liten lägesrapport är alltså på sin plats. Bus är pigg och glad när vi går på korta promenader, hon vill alltid gå de vanliga rundorna och drar för att visa "vi går denna vägen". Trist för Bus så är det korta promenader som gäller tills antibiotika behandlingen är över......minst 10 veckor till alltså. Hon är också glad när hon har sin boll, annars tycker hon att livet suger. Man får tänka att detta är en hund som har tränat något mer eller mindre varje dag i hela sitt liv. Inte när hon varit högdräktig och haft valpar men annars. De sista 10 dgr har hon strulat med maten och äta måste hon ju. Jag lockar, pockar, handmatar, trugar. Veterinärmat på burk á 30:- gillar hon oftast. Om det skulle vara hennes enda mat hade det kostat 90:-/dag. Det har inte jag råd till! Jag har provat med olika sorters färskfoder, inte ens det har hon ätit själv. Jag har lurat i henne kulor när vi har tränat stegförflyttningar och fjärren, då har hon glömt bort att hon inte ska äta. En kväll nekade hon allt utom frysta köttbullar.........Mycket frustrerande! Nu vet jag att alla tänker. Ha, Bus har matte lindad runt lillfingret! Det har hon absolut och hade hon varit frisk hade jag sagt, skyll dig själv, och så hade hon missat ett mål mat! I dag på förmiddagen kom hon ut i köket och tittade till sin matskål. Jag hade matat henne till frukost (små små bitar som hon äter från mina fingrar). Hungrig, undrade jag? La upp lite färskfoder som hon faktiskt åt själv. Under dagen har hon visat intresse för mat och tom ätit små portioner av sina kulor utan trug. Bus tigger inte i vanliga fall, men nu ikväll tiggde hon när jag åt soppa och bröd. Hon fick en brödbit som hon glatt tuggade i sig, ja, hon fick flera. Anorexi är ett av symptomen på sjukdomen.....Hoppas hon kommit över det för denna ggr. Nästa helg ska Jonas passa hundarna och det hade underlättat för honom och för mitt lugns skull om hon åt. Den ständiga oron över om hon lever när jag kommer hem från jobb eller när jag kommer ner på morgonen är så klart också påfrestande. Jag är så ledsen och orolig, gråten tyckts inte ta slut. Sen är jag bitter också, det hade inte behövt vara så här illa med Bus hjärta. Behandlingen kunde startat långt tidigare......

10/3-14

Lite Busnytt. Hon är pigg och glad. Man kan inte se hur sjuk hon är och ja, hon vet inte heller själv! Hon äter ju fortfarande en massa medicin och får bara gå kortare promenader. Hon blir snabbt andfådd, för ingenting, och när hon sen lägger sig, så vibrerar hela hunden. Numera är inte maten något problem.....hon får färskfoder och ibland avslutar hon kvällsmaten med någon dl hög energifoder. Sist vi var hos veterinären den 24/2 (efter allt mitt trugande med maten) hade hon tom gått upp i vikt. Blodprov togs och hon var då nere på en CRP på 2 enheter. Det är ju kanon! I denna veckan ska nytt prov tas och förhoppningsvis ser även det bra ut. Vi ska fortsätta ta prover under en månad till och ser det sen fortfarande bra ut, ska antibiotikan sättas ut och nya prover tas en ggr/vecka för att se att CRP inte ökar igen......det kommer att vara nervöst!

19/3-14

Förra veckans CRP var under 2. Nytt prov om ca 2 veckor och sen får vi se om jag vågar sätta ut antibiotikan........ Får ta en koll till med hjärtspecialisten för att se vad han tycker. Bus får nu vara ute på tomten kortare stunder och roar sig med att springa runt lite med boll. Snäckan har under Bus sjukdom tagit det försiktigt med henne, men nu börjar de leka lite igen, inte lika intensivt som vanligt men ändå. Promenaderna i skogen har utökats till ca 500-600 m och hon får vara lös de sista 100 m. Då skulle man kanske tro att hon gör tjurrusningar i ren glädje men det gör hon inte. Hon skuttar vid min vänstra sida, puffar på mitt ben, naggar i handen....tigger om att få en uppgift, ett kommando. Hennes lycka är att få gå fot med några halter och vändningar.......

1/4-14

Buset mår som innan. Pigg, glad och vill ha något att göra. Förra helgen hostade hon lite, det kom lite skum........ÅNGEST.....i med en vätskedrivande pilla och sen var det borta. Samma sak hände på tisdagen. Nu har jag ökat dosen vätskedrivande till den hon hade från början, 1 1/4 två ggr /dag, sen har det inte varit fler grr. Oftast äter hon med god aptit men har dagar då hon inte är så sugen....... Nytt CRP ska tas under veckan.

10/4-14

Vår nya vardag??? Igår var Busets (som jag sett) första känning av sitt dåliga hjärta. Hon for ut genom dörren, klapp sin boll och for runt lite. Vid grinden hostade hon till lite och blev stillastående, såg skärrad ut. Vi skulle ut en sväng i skogen så jag var där, höll om henne och klappade henne lugnande. Andningen var tyngre än vanligt. Efter en kort stund verkade hon ok igen och jag öppnade grinden. Hon travade ut, fluffade runt och verkade som vanligt fast lugnare. Imorse efter frukost och morgon kisseriet, satte jag på henne halsband, släppte ut henne genom altandörren. Hon skulle med till jobb för att gå till veterinären för nytt blodprov. Jag går genom huset, tar på mig skor när jag hör en duns på trädäcket. Tittar ut och där har älsklingen säckat ihop......... Hon var vid medvetande, skärrad så klart, repar sig och reser sig för att gå med....... Ångest för framtiden

13/4-14

Idag har min älskade Bus lämnat mig. Hur det känns, vet alla som förlorat en vän. Tårar som aldrig tycks ta slut, förtvivlan, smärta och tomhet Hon blev sämre och sämre de senaste dagarna och idag var det inte längre försvarbart, att inte låta henne somna in...... Med Ewas ord ringade i öronen, Det är djurens privilegium att slippa lida, ringde jag min veterinär idag Älskade lilla hund, ditt lidande var så onödigt. Just nu känns det bara för jävligt Det gör sååå ont att hon inte längre finns med mig. Ända sen hon blev sjuk första veckan i januari har det varit en känslomässig berg och dalbana som tyvärr fick sitt slut i dalen. Jag ville så gärna att hon skulle få bli frisk och kunna fortsätta finnas vid min sida. Bus öde ska inte behöva drabba fler hundar och ägare, därför kommer jag, när jag orkar ta tag i det, göra en anmälan till Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård. Som jag skrivit tidigare hade hon inte behövt bli så här sjuk. Man har valt att låta henne gå obehandlad en månad, sagt att, detta ska kroppen själv ta hand om. Den förhöjda CRPn och de andra symptomen hon uppvisade tillsammans med förändringarna på hjärtat tydde på just Endokardit. Förändringarna på hjärtat finns beskrivna i journalen från den 13/1. Behandling startade den 8/2 efter att jag tjatat mig till antibiotika......Diagnos ställdes 12/2, idag, två månader senare fick hon somna i mitt knä. Dessa månaderna har slitit, oron över om hon lever när jag kommer hem har varit hemsk. Hennes bra dagar har varit fler än hennes dåliga. I natt och under förmiddagen har ögonen varit trötta, och hon har varit påverkad av sitt sjuka hjärta, hostat vid minsta ansträngning, exaltering....... Dagen kommer, när jag bara minnas henne som den energiska, intensiva, fantastiska och vackra hund hon var........Min underskinnet hund........Nu känns det bara tomt och ledsamt ..........mitt hjärta har gått i tusen bitar, eller, som barnen säger: Det känns som att hjärtat krossats! Älskade lilla hund

.